Detta är det senaste av de tre grafiska spelen. Innan det kom åtta textäventyr, vilka blev legendariska och än idag har många fanatiska anhängare.

I Zork Grand Inquisitor har the Grand Inquisitor förbjudit magin. Den som upptäcks med att utöva magi blir totemiserad. Ditt jobb är att rädda riket och undvika att bli totemiserad medan du gör det.

Grafiken är riktigt bra, förutom möjligtvis de animerade förflyttningarna som är lite efter bäst före datum idag, men var riktigt bra när spelet släpptes. Miljöerna är värdiga ett Zorkspel, och ja – det vita huset med brevlådan är med. Karaktärerna är trovärdigt skruvade och riktigt roliga. Musiken och rösterna förhöjer spelkänslan ännu mer.

Problemen man ställs inför varierar från lätta till riktigt svåra. Så fort man har förstått (icke) logiken i det Zorkiska tänkandet så funkar det mesta smärtfritt. Till spelet hör att vår äventyrare lär sig magiska formler som han använder likt vilket föremål som helst i inventariet. Till en början var jag skeptisk till detta, men efter ett tag insåg jag att det om möjligt gör spelet ännu bättre.

Zork GI spelas i ett förstapersonsperspektiv med peka klicka metoden. Jag brukar normalt sett inte gilla förstapersonsperspektiv, men i detta spel gör det ingenting. Det är varken en nackdel eller fördel.

Sammanfattningsvis är detta ett mycket bra spel. Originellt, roligt och utmanande

Tillverkare: Activision
Utgivningsår: 1997

Systemkrav:
Windows 95
Pentium 90
16 MB RAM
1 MB grafikkort
50 MB hårddisk




Diskutera recensionen på vårt forum