Om vi ska ta och dra storyn lite kortfattat först.
Som titeln mycket väl påpekar så spelar du Tony Tough, en relativt misslyckad privatdeckare som ser ut som en mänsklig version av Droopy Dog.
Bortsett från att han inte är nån höjdare i sitt yrke så är han dessutom en nörd av gigantiska mått och allergisk mot allt som man kan komma på.
Han har även en assistent vid namn Pantagruel, som liknar en lila tapir, men som Tony envisas med är en hund. Vilsen kille det här.
Hur som haver, Tony har spenderat många år av sin karriär på Wallen & Wallen Private Detectiv Agency med att spåra upp en tjuv med enligt utsago svullet huvud som snor godis på Halloween. Nu när det återigen är Halloween så känner sig Tony bergsäker på att han ska lyckas (vilket han förmodligen har trott varje år). Men ve och fasa, hans "hund" blir kidnappad! Tony misstänker att kidnappningen och godisstölderna hänger ihop och kastar, eller hasar sig ut i äventyret.

Jaha, låtom oss kommentera grafiken då.
Kan inte säga så mycket mer än att det är snyggt. Bakgrunderna är välgjorda, likaså alla karaktärer, som är mycket underhållande. Fullspäckat med varenda stereotyp du kan tänka dig plus moms. Det finns dock en sak jag kan klaga på; Tonys animering. När han står stilla så är det klockrent, när han går dock så ser det inte vackert ut. Tony ser så pass påklistrad ut så att man skulle kunna tro at det är gjort i Mario Paint (det där ritprogrammet till Nintendo 16 bitarn om nån minns). Sen är jag inte säker på om det beror på min dator eller om det ska vara så, men spelet hade en fruktansvärd tendens att hacka emellanåt. För att lösa det blev jag tvungen att trycka fram menyn nästan varenda gång jag gick från plats A till plats B. Ruskigt irriterande.

Ljudet är nog en av spelets starkaste sidor. Alla röster är mycket bra gjorda.
Tony låter precis som han ser ut, en liten gnällig man med konstant hösnuva.

Musiken däremot var varken bra eller dålig, den bara fanns där utan att göra alltför mycket ståhej om sig.

Kontrollerna är gamla hederliga peka & klicka. Tillvalen se, prata, ta o.s.v. är identiskt med Full Throttle och Curse of Monkey Island, och det är ju inte fel. Det är så här äventyrs spel ska styras enligt min ringa åsikt. Och så är det absolut INGET arkad skräp här som dyker upp helt omotiverat, något som jag är väldigt tacksam över.

Hur är det med pussel då? Jodå, återigen i likhet med en del Lucas Arts titlar så kan man i TT välja mellan lätta pussel och svåra pussel. Då jag är så pass hurtig av mig så lirade jag den svåra varianten. Å herre min skändare, det var inte lätt vill jag lova. Ibland var det barnsligt enkla lösningar, men för det mesta så satt jag framför skärmen och gapade som en idiot och visste inte alls vad jag skulle ta mig till. En del av problemen är så absurda att man ibland kan kasta sig gråtande på marken och bröla efter en walkthrough, eller så har man tur och kommer på lösningen av en ren olyckshändelse. Jag har inte spelat igenom den enkla versionen, men enligt utsago ska det vara pinsamt enkelt. Hur som helst, en utmaning var det allt sanna mina ord.

Vad ska man dra för slutsats om det hela då? Tja, som sagt så hade jag skyhöga förhoppningar om detta, som tyvärr inte uppfylldes. Tony Tough är på inga sätt ett dåligt spel, men det kändes väldigt medelmåtta. Det gav ingen större lust att tillbringa dag och natt framför datorn för att se vad som händer och så vidare. Humorn var helt okej, men en hel del kändes som om man hade hört det förr. Men ändå, bland alla 3D spel som poppar upp som svampar på en ravefest så var det här en skön omväxling. Det är helt klart köpvärt och kan slå död på en massa timmar i brist på annat.

Jag sätter 6+ på Tony Tough. Det var inte dåligt men, tja, been there done that.

Tillverkare: Prograph Research
Utgivningsår: 2002

Systemkrav:
P200 (PII rekommenderas)
32 MB RAM (64 MB rekommenderas)
300 KB hårddisk (150 MB rekommenderas)


Diskutera recensionen på vårt forum