Här kommer äntligen fortsättningen på äventyren om resan mot ett utopiskt mål: Syberia II.

Huvudpersonen är Kate Walker, en ung ambitiös advokat från New York som åker till den lilla staden Valadiléne i Europa för att avsluta en till synes enkel affär med ett leksaksföretag. Det visar sig att affären inte är så lätt genomförd som tanken var från början. Istället börjar Kates största äventyr och resan genom Ryssland mot Syberia.

De tre mest osannolika kompanjoner man kan tänka sig, en ung advokat från New York, en äldre man från Östeuropa och en s.k. automaton - en mekanisk människa, beger sig tillsammans ut i vildmarken för att jaga en dröm.

Innan jag började att skriva den här recensionen läste jag igenom vad jag skrev om det första spelet, Syberia. De mest signifikativa meningarna var:

Visst är det ett bra spel, men inte jättebra. Förväntningarna har varit mycket höga och spelet lever upp till vissa av dem...

Det är ofrånkomligt att jämföra de båda spelen. Syberia och Syberia II är två äventyr som är direkt beroende av varandra och alltså inte två fristående äventyr. Planerna från början var att släppa det som ett spel men man beslutade till slut att dela upp dem i två.

Jag måste tillstå att jag blev mycket förvånad över den klasskillnad det är mellan spelen. Det som drog ned betyget i Syberia är först åtgärdat och sedan överträffat med hästlängder.

Spelet är, både när det gäller grafik, ljud och berättande mycket vackert och genomarbetat. Atmosfären är melankolisk på ett konstnärligt sätt med en harmoni i färgsättningen som är ovanligt genomtänkt. Grafiken är, om möjligt, ännu bättre och mer detaljerad än i den första delen. Det är vackra effekter med fallande snö, knarrande fotsteg och ett underbart återkommande ledmotiv. Bara titelscenen (när Syberia II skrivs i is) får mig att rysa av välbehag.

Spelet spelas i ett traditionellt tredjepersonsperspektiv med peka-klicka metoden. Det fungerar smidigt och helt utan problem.

De fåniga telefonkonversationerna som präglade förra spelet är nu nedskurna till ett minimum. Bakgrunden i New York får man nu istället som filmsekvenser.

Problemen är inventariebaserade och svårighetsgraden har höjts väsentligt sedan sist. Trots det är det inget jättesvårt spel och borde kunna locka även mindre erfarna äventyrsspelare.

Sammanfattningsvis är Syberia en emotionell resa av sällan skådat slag. Jag måste erkänna att jag fällde en tår när slutscenerna spelades upp. Att ha fått förmånen att följa en ung kvinnas inre och yttre resa för att uppfylla en gammal mans största dröm och därigenom uppnå en större grad av mognad känns som en ynnest. Tack Benoit Sokal.

Tillverkare: Microids
Utgivningsår: 2004

Systemkrav:
Windows 98/me/2000/XP
PII 350 MHz
16 CD-ROM
64 MB RAM
400 MB hårddisk
3D kort 16 MB



Diskutera recensionen på vårt forum