En Sidekick är en figur som inte är huvudrollsinnehavare men har en större roll än bara en biroll. En Sidekick är oftast en udda filur som är avsedd att tillföra en dos humor genom att slänga in roliga repliker eller att göra konstiga och tokroliga saker. Sidekickar har länge varit ett vanligt fenomen i amerikanska situationskomedier och har blivit mer och mer vanligt förekommande även i filmer.

Hur är det med förekomsten av Sidekickar i äventyrsspel? Det låter kanske löjligt vid en första åtanke, men efter ett tag så inser man att de finns i väldigt många spel.

Det är stor skillnad på hur framträdande Sidekicken tillåts att vara. Bland de bästa exemplen på en lyckad Sidekick hittar man Glottis i Grim Fandango. Han är en stor, rolig, bullrig, orange, demon som är bilmekaniker med alkohol och spelberoende. Glottis tillför mycket till historieberättandet och spelet skulle ha en helt annan karaktär om han inte fanns.

En betydligt mindre framträdande roll har Kråkan i Den längsta resan. Jag tror inte att många skulle sakna honom om han helt togs bort ur spelet. Trots sin lilla roll så hann jag ändå fatta visst tycke för honom.

En annan Sidekick som bara finns med i halva spelet är Elvis i The Quivering. Vid sidan av Glottis är det min stora favorit. Hans repliker förgyller verkligen tillvaron i nöjesparken. Thank you very much...

Dalboz of Gurth i Zork Grand Inquisitor har en betydligt viktigare roll att spela jämfört med de andra Sidekickarna. Han är en vägledare och hjälpreda snarare än en rolig kille som kommer med kvicka repliker.

Psykopumpan (hette han verkligen så?) i Atlantis III är ett exempel på motsatsen till Dalboz of Gurth. Hans uttalade syfte är att hjälpa huvudrollsinnehavaren men han irriterar mer än han vägleder.

Malcolm Metcalf i Blackstone Chronicles är väl så nära man kan komma en skräckinjagande Sidekick. Han finns nära hel tiden, men inte för att underhålla!

En annan Sidekick jag kommer ihåg med skräckblandad förtjusning är dödskallen Murray i Monkey Island serien. Han var riktigt rolig i trean men i fyra tyckte jag mest att han var irriterande.

Exemplen på olika Sidekickar kan staplas ovanpå varandra. Slutsatsen är väl lika blandad som de olika karaktärerna. De kan förgylla eller förstöra ett spel. De kan roa eller irritera, hjälpa eller stjälpa, dominera eller knappt märkas. En sak är dock säker, de finns och de blir fler och fler.