A) Hittade det aldrig i butikerna.

B) När jag väl hittade det i redan nämnda butiker så hade jag inga pengar.

Men nu, cirka 10 år senare, har jag äntligen spelat igenom det, och jag måste säga att det inte levde upp till alla mina förväntningar, men en hel del av dom ändå.

För att dra storyn lite kort: du spelar frilanssnutarna Sam, en stor hund i säckig kostym, och Max, en lätt psykotisk kanin med en försmak för våld. Det är bara Sam du styr. Spelet startar med att ni just har löst ett idiotiskt fall och utan att vila så får ni genast ett nytt. Det visar sig att en Big Foot har rymt från en cirkus och ni måste hitta honom.

Detta leder er in i en intrig fylld med excentriska personligheter, krokodilgolf, countrysångare och allmän galenskap.

Grafikmässigt så är det här en fröjd för ögat. Kanske är det för att jag föredrar den här sortens cartooniga grafik som var populär under den här tidsperioden. Den har på något vis en viss charm.

Animeringen är mycket bra och det händer alltid nåt i bakgrunden, som t.ex. när Max roar sig själv medan du gör allt jobb. Det som däremot gjorde mig grinig var att Max hade en tendens att ställa sig rakt framför det man ville undersöka/använda och vägrade att flytta på sig hur långt man än gick.

Ljudet är även det väldigt bra. Sam & Max har passande röster som man aldrig blir irriterad på. Här kan jag även tillägga att jag är glad att jag fick tag på det här nu och inte när jag var en halvfjunig 14 åring, för engelskan i Sam & Max är inte den lättaste. Det krävs lite bättre engelskkunskaper för att uppskatta alla skämt. Nu behöver man i och för sig inte ha en professorsgrad för att begripa vad alla säger, men som sagt, högre kunskaper underlättar det hela.

Favoriten i spelet (förutom Sam & Max själva) var nog Uri Geller wannaben vars dialog mest bestod av det välkända censurpipet. Lysande!

Kontrollerna måste jag tyvärr säga gick mig lite på nerverna ibland.

Man får fram "Titta, Använd, Ta, Prata och Gå" genom att bläddra fram dom med höger musknapp. Detta blev lite irriterande ibland då man ofta tryckte för fort och bläddrade förbi det man vill ha, ibland flera gånger på raken. Men trots det så funkar det utan håravfall och vredesutbrott.

Problemen i Sam & Max är typisk Lucas Arts standard (om man nu kan kalla det så). Inventariebaserat, ibland är det barnsligt enkelt, och ibland blev det jävligt knepigt. Men om man fastnade så kunde man ta tillfället i akt att lira mini spelen som t.ex. Highway Surfing (som jag tyckte var något trist) eller Wak-A-Rat. Men det var aldrig så att man fastnade så pass hårt att man blev trött på spelet.

Vad ska jag säga om denna våta dröm från min ungdom? Tja, jag tyckte att det här spelet gick lite för fort fram i handlingen. Det var lite Full Throttle syndrom över det hela (Kort är gott). Men trots det så var det ett ruskigt kul spel. Bra utmaning för hjärncellerna, utmärkt humor, fast kanske inte för yngre med tanke på komplicerade engelskan och en del föräldrar kan uppfatta S&M (höhöhö) som våldsamt.

Jag klubbar till med 8 av 10. Det var inte lika bra som jag hade väntat mig, men ändå ett utmärkt spel.

Tillverkare: Lucas Arts
Utgivningsår: 1993

Systemkrav:
286
MS-DOS 3.1
2 MB RAM
256 colours VGA card
Hard drive required

Diskutera recensionen på vårt forum