Jag sitter faktiskt här och mer eller mindre väntar på att någon ska berätta för mig att det jag just har spelat i själva verket är en DEMO till det kommande SPELET Rent-A-Hero. Då och då kan man stöta på folk som avspänt förklarar att de tagit sig igenom det ena eller det andra spelet "på en kväll". Jag har aldrig riktigt förstått vad för slags superspelhjältar det kan röra sig om som klarar sådant, men här har vi spelet som till och med yours truly knäckte på en, i och för sig hyfsat lång, kväll. Och hade det här verkligen varit en demo så hade denna recension antagligen slutat med att jag börjat tala i tungor eller något liknande. Nu pekar ju allt emellertid på att det här är själva spelet och därför blir min entusiasm av det något mer kontrollerade slaget.

Efter en rätt lång och oerhört lovande öppningsscen står det klart att du i spelet antar rollen som Rodrigo, hjälte i det civila. Det visar sig dessvärre finnas ett ganska brett utbud av hjältar i landet du bor i och du tycks inte tillhöra någon av de mer respekterade. Men en auktoriserad hjälte är du icke desto mindre, med eget drakgevär och allting. En upprörd dvärg från grannstaden vandrar en solig dag in på ditt kontor och där någonstans börjar själva äventyret. Att vidare beröra vad intrigen går ut på skulle snabbt resultera i att jag avslöjat hela berättelsen, så jag sätter nog stopp där.

Att lära sig principerna för hur man spelar Rent-A-Hero är inte någon komplicerad sak. Man pekar. Man klickar. Dubbelklickar man får man dessutom se vad som skulle kunna vara världens snabbast promenerande dataspels-figur. Brrrrrrp! låter det och sen är Rodrigo där du vill ha honom. Med Esc kommer man till huvudmenyn, varifrån man busenkelt sparar och laddar spel, ställer nivåer m.m. Det enda jag upplevde som lite lurigt var att komma på hur man använder inventarieprylarna, systemet är nämligen så enkelt att man lätt missförstår det. Eller vad säga som detta: Klicka på ett föremål du bär på och Rodrigo kommer att använda det om det finns någonting i rummet man kan ha det till! Jag kan inte påstå att jag uppskattar den finessen nämnvärt mycket eftersom den tenderar att frånta spelaren det egna tankearbetet.

Nu är vi ju i princip redan inne på puzzlen, så det är väl lika bra att vi skyfflar undan den biten med en gång. Puzzlen i Rent-A-Hero är inget vidare bra är jag rädd. Ovan nämnda detalj, i kombination med att inventariet ständigt är ganska begränsat, i kombination med att handlingen är åt det linjära hållet, i kombination med att uppgifterna i sig själva saknar komplexitet, leder till att... ja, leder fel helt enkelt. Den egentligen enda utmaningen i hela spelet ligger i att ett av de föremål som Rodrigo behöver är fruktansvärt, fruktansvärt svårt att hitta. Här erkänner jag att jag behövde lite "hjälp utifrån" (jag undviker i möjligaste mån ordet walkthrough…)

Musiken är ett annat inte helt problemfritt område. Inte nog med att den har en tendens att helt enkelt upphöra när man befunnit sig i samma "bildruta" länge nog (vilket inte är speciellt länge), det är dessutom en rätt medioker bunt med låtslingor man radar upp. Musiken sabbar inte direkt upplevelsen, men den tillför i princip ingenting heller, vilket det förmodligen var meningen att den skulle göra.

Nu blev det nästan lite tråkigt, känner ni det? Då pratar vi om grafiken istället. Den är strålande, och inte bara strålande på det där tekniskt tråkiga viset, utan även, framför allt, ur en mer kreativ, designmässig aspekt. Exempelvis har man lyckats mejsla fram en av de absolut kyligaste huvudpersonerna jag stött på i ett dataspel. Rodrigo är inte helt olik någon av bröderna Dalton faktiskt - ni vet, Lucky Luke´s notoriska slagpåsar. Just med figurerna i spelet har man lyckats lite extra bra tycker jag; Rodrigos två bästa polare är till exempel mycket, öh... snygga. Nä... Rodrigos två bästa polare är till exempel... Strunt samma.

Miljöerna som de här figurerna springer runt i är även de bitvis smått fantastiska (även om några av dem å andra sidan är rätt trista. Hur kul är egentligen grottsystem till exempel?) och bidrar på det stora hela till en ganska unik atmosfär.

Om jag nu förstått det här rätt så har man använt 3D-teknik till figurerna och 2D till bakgrunderna… (undrar om det blev rätt nu?) Just det. Hur som helst så är det jäkligt snyggt, OK?

Rösterna, som av naturliga skäl inte är så många, håller klass de med, även om dialogerna i sig inte innehåller några större överraskningsmoment. Av någon anledning hade det känts skönt om Rodrigo, i enlighet med sitt namn, hade brutit lite lätt på spanska eller nåt. Jag vet inte…, hans brittiska engelska känns ibland lite malplacerad. Kanske är det bara Manny Calavera som är och rör om i huvudet på mig.

Rent-A-Hero hade kunnat bli ett klassiskt spel. Bilderna, inramningen och hjälten finns där. Dock saknas ordentliga puzzel och, tja, substans helt enkelt. Förhoppningsvis kommer speltillverkarna till samma slutsats som jag och ger ut någonting i stil med SPELET Rent-A-Hero inom en snar framtid. Det ska jag gladeligen köpa.

Betyg: 5, å en halv?

Tillverkare: NEO
Utgivningsår: 1999

Systemkrav:
Pentium 133 MHz processor
Windows 95/98
16 MB RAM
2 MB grafikkort
6X CD-ROM
DirectX 6.0 (följer med)
Ljudkort



Diskutera recensionen på vårt forum