| Den längsta resan Recension av den engelska versionen The Longest Journey |
|||||||||||
| Recenserat av Blitzstorm, mars 2003 | |||||||||||
| Betyg 9 | |||||||||||
| *ahem*
Till att börja med så måste jag erkänna att jag kände mig en aning skeptisk emot The Longest Journey. Man har ju hört att det ska vara så bra och så snygg grafik och så vidare med mera. Och när jag hör sådant brukar jag oftast inte lyssna då jag anser att den allmänna åsikten oftast är den felaktiga. Bortsett från min knepiga tankegång så är ju även TLJ 3D, jag hatar 3D. Men eftersom jag fick TLJ av en ren slump så kunde det ju inte skada att prova. Storyn antar jag de flesta här känner till, och gör ni inte det så, tja, spela det helt enkelt. Vi börjar med grafiken Som sagt, jag är inget större fan av 3D, och som i det här fallet, 3d på 2d bakgrund. Som vanligt när det gäller 3d så var figurerna en smula blockiga och i vissa fall gryniga (beror väl på mitt grafikkort antar jag) och det hände då och då att diverse kroppsdelar gick igenom väggar och annat. Men konstigt nog så störde inte det så mycket. För att vara 3D var det t.o.m. riktigt bra. April rör sig tämligen smärtfritt och är bra animerad, till skillnad från vissa andra figurer som går som om dom hade akut magsjuka. Ljud & Musik då? Rösterna är otroligt bra, ingen är överdriven eller helt enkelt jobbig. Alla röster passar perfekt. April låter som en halvuppkäftig 18 åring som sig bör, de diverse kloka gubbarna låter, hm tja, kloka. Favoriterna bland dessa karaktärer är nog Crow och Burns Flipper (som får Slash att låta som en körgosse på lugnande). Tror inte jag har hört orden "Fuck" och "Shit" användas så flitigt i ett äventyrs spel förr. Underbart! Musiken är bra, den höjer atmosfären precis när det behövs och hamnar aldrig i vägen. Hur svårt är det då? Det är varken för enkelt eller för svårt, nästan lagomt. De flesta problemen var tämligen enkla, medan en del fick mig att klia i skägget med ett fundersamt "va' faan". Men det blev aldrig såpass frustrerande att man skrek efter en walkthrough. Och styrningen? Gamla hederliga peka & klicka. Inget jävla tangentbord. Behöver nog inte säga mer. Slutsats? Kort sagt, skitbra! Klockren story, perfekt ljud, peka & klicka. Mer behövs knappast. Det enda som gick mig lite på nerverna ibland var grafiken, och en eller två lite onödigt långa dialoger. Det tog mig 3 dagar att klara av detta, men då satt jag och spelade 20 timmar om dagen. Om man däremot beter sig som folk och har ett liv så håller nog TLJ en sysselsatt länge. |
Bilder från spelet | ||||||||||
| Betyg 9
Tillverkare: Funcom Systemkrav: Diskutera recensionen på vårt forum |
|||||||||||