De tidigare spelen var inventariebaserade medan detta är ett traditionellt deckarspel och därmed dialogbaserat.

För de som önskade sig en uppföljare som liknar föregångarna kan detta bli en besvikelse i stil med Zork Grand Inquisitor kontra Zork Nemesis. Spelet är dock ingen besvikelse, snarare tvärtom. Det är det bästa detektivspel jag någonsin har spelat.

Huvudpersonen är som sagt privatdetektiven Lewton, en ganska dyster och cynisk karaktär med en utpräglad galghumor och forna spritproblem. Han kontaktas av en femme fatal vid namn Carlotta för att klara av ett rutinuppdrag som senare naturligtvis utvecklas till något helt annat.

Spelet är mycket vackert. Grafiken påminner på mer än ett ställe om Grim Fandango, men flera snäpp mörkare. Man kommer karaktärerna in på livet på ett sätt som inte är vanligt. Det beror till stor del på de långa och välskrivna dialogträden. Det är dialogerna som är motorn i spelet - och vilken motor sen. Den spinner på som en väloljad V8, dessutom med humor. Spelet går ut på att lösa uppdraget genom prata med människor, troll, alver, döden, vampyrer, varulvar etc. etc.

Spelet spelas i ett traditionellt tredjepersonsperspektiv med peka-klicka metoden. Problemen är till största delen en kombination av dialog- och inventariebaserade. De är ofta bra och intressanta men ibland lite väl långsökta. Det finns vissa nyskapande delar, exempelvis att Lewton i en senare del av spelet kan förvandla sig till en varulv och spåra lukter.

Sammanfattningsvis är Discworld Noir ett mycket bra deckarspel som - enligt mitt tycke - är ledande i sin genre.

Tillverkare: Perfect Entertainment
Utgivningsår: 1999

Systemkrav:
Windows 9X
P166
4x CD-ROM
32 MB RAM
450 MB hårddisk




Diskutera recensionen på vårt forum