Musiken passar bra in i spelet men är egentligen inget att varken rosa eller risa. Jag kan inte bedöma rösterna eftersom de inte fungerade på min dator. Jag läste istället texten, vilket funkade riktigt bra. Efter vad jag har hört var det nog tur att rösterna inte fungerade eftersom Mike ska ha en av äventyrsspelshistoriens mest irriterande röster.

Bakgrundsgrafiken är gjord av "Aliendesignern" H R Giger. Det märks! Stämningen i Dark World, den ena av världarna i vilka Mike rör sig, är mörk, drypande, ja rent av skräckinjagande och de flesta "levande" man råkar på är biomekaniska varelser.

Den andra världen ser på ytan mer fridfull ut. Själv tycker jag trots det att den fridfulla var ännu läskigare. Ytan var välputsad nästan till perfektion, samtidigt som det känns att något mörkt rör sig under den.

Spelet är mycket linjärt. Efter ett tag är problemen man ställs inför inte utmanande eller roliga. (Och ja, det finns en labyrint.)

Gränssnittet är peka-klicka i ett tredjepersonsperspektiv. Hanteringen av inventariet och spar/laddafunktionerna är enkel och fungerar bra.

Sammanfattningsvis tycker jag att i början var spelet bra och underhållande. Storyn utvecklade sig och var riktigt intressant. Efter att Mike förflyttat sig till Dark World tycker jag att spelet spårade ur. Trots Gigers skräckinjagande bakgrunder blir spelet inte riktigt levande. Trots att de är vackra så är de väldigt statiska.

Det som avgör om ett äventyrsspel är bra eller dåligt är story och problem. Darkseed II misslyckas till slut på båda dessa punkter.

Tillverkare: Cyberdreams
Utgivningsår 1995

Diskutera recensionen på vårt forum