Ja och Nej
Få äventyrstitlar har förmåga som Broken Sword att skapa förväntningar hos äventyrs-kollektivet, det skulle väl i så fall vara Gabriel Knight och nu aktuella Sam & Max. Så redan när BS4 började röra på sig som projekt väcktes förhoppningar hos många.
Lever spelet upp till förväntningarna?
Både ja och nej.
Förutsättningar
Vi kan väl börja med förutsättningar och produktion. Den allmänna utvecklingen på spelmarknaden tvingade Revolution Software att skära i produktionsapparaten, göra den modernt slimmad och i enlighet med det konceptet lägga ut valda delar av arbetet på utsocknes, specialiserade produktionsbolag. I stort blev väl bara Charles Cecil, Mr Broken Sword himself kvar. Det har bland annat fört med sig att BS4 har brister i programmeringen som gjort att spelet inte fungerar som det ska, trots att rekommenderad dator-konfiguration används. Jag hade själv problem med många frysningar. Så ur rent teknisk synpunkt tycks nya produktionsidéer ha ställt till det. Å andra sidan känns det som om Charles Cecil tack vare mindre medarbetarstab fått större utrymme för sin egen person än i tidigare spel och personlighet kan aldrig vara fel.
Historieberättande
Grundhistorien med tempelriddare och konspirationstänkande ligger kvar sen tidigare och är i fjärde upplagan nästan provokativt ointressant. Men på något märkligt vis spelar det inte någon större roll för BS4 utan visar endast på att spel faktiskt kan ha ett självständigt och meningsfullt liv också vid sidan av en ramintrig - när jag tänker mer på det inser jag att det är något som gäller för fler spel än det här. BS4 har en grundstory som är dålig men väger upp det med hjälp av kvaliteten hos de enskilda episoderna eller kapitlen. Några av dessa är lysande, många är bra och endast ett fåtal är usla. Eftersom den stora berättelsen saknas får man hålla till godo med dessa på sätt och vis avslutade småberättelser.
Spelförlopp
Men när en sak fallerar kan en annan vara där och hjälpa upp helheten och i BS4 är det spelförloppet. Det som på engelska kallas gameplay. Spelförloppet är naturligtvis beroende av pusslen, hur de är konstruerade, hur väl integrerade med storyn de är, hur varierade de är och så vidare. I ett tredjepersons äventyr som BS är det också viktigt hur dialogen är skriven och styrd, och hur en nödvändig förtydligande metareferens är införlivad med pussel och dialog. I BS4 är allt detta väldigt bra utfört och resulterar därför i avsedd spelglädje.
Pussel och sådant
Det finns en hel del pussel i BS4 som inte är alltför svåra, man förstår ganska omgående hur de skall lösas, inte i detalj men i princip - trots det känns de stimulerande och utmanande därför att de spelmoment som pusslets lösning innebär, är intelligent utformade och roliga att genomföra. En annan teknik som BS4 använder sig av är att skapa förväntan kring ett pussel. Exempel: Som hyfsat bekant med genren räknar du ut, att förr eller senare kommer George verkligen att få användning för den där märkliga maskinen men, och det är poängen, på vilket sätt? BS4 finess och stundtals briljans beror också på variationen och den närmast perfekt lagda svårighetsgraden på pusslen. BS4 är definitivt ett väldesignat spel vad gäller pussel och dialog.
Kvinnor och nya grepp
I BS4 introduceras ett nytt grepp, åtminstone förleds man att tro det en tid; den erotiska trehörningen eller ménage à trois. Vår George är utan sin Nico när spelet börjar och istället anländer en blondin. Så småningom infinner sig Nico. Men av de heta möjligheter som den nya situationen inbjuder till blir absolut ingenting - nada. Varför är en gåta, här kunde ha blivit hur mycket som helst av svartsjukescener, utbrott, svek och efterföljande försoningar. Man skapade förutsättningarna men gör ingenting av dem. (Som för att fullfölja skickar man sedan temporärt iväg Nico alldeles ensam över Atlanten.)
Glömde man helt sonika bort att man introducerat en ny tjej förutom den gamla i spelet? Var det tänkt att dumpa Nico men så ändrar man sig? (När blondinen visar sig vara lite tråkig.) Hallå Charles Cecil, vad tänkte du egentligen?
Styrning
BS4 introducerar också ett nytt gränssnitt. Du kan nämligen peka och klicka på det gamla, beprövade sättet trots att spelet liksom föregångaren BS3 är 3D. Annars styr du med tangenterna om du vill. Lite som valfriheten i Myst V med andra ord.
Utseende
Miljöerna i BS4 har en stram enkelhet i uppbyggnad och ytors texturer som tilltalar åtminstone mig. Andra kommer att finna dem, föreställer jag mig, lite fattiga, lite östtyskland före murens fall ungefär, särkilt om man jämför med de mättade färgerna och livfullheten hos BS3. Men figurerna, det håller nog fler med om, är så bra som de någonsin varit i ett äventyrsspel. Det innebär ansikten som på ett realistiskt sätt förmedlar känslouttryck och kroppar som rör sig naturligt.
Röster
Rolf Saxon som genomgående gjort Stobbarts röst genom hela serien har fått mycket beröm alltsedan BS1. I mitt tycke är han som allra bäst här i fyran. Jag kan för övrigt inte minnas någon röst i spelet som inte är bra eller mycket bra, men Nico, ja hon var bäst i BS3. (Jag saknar BS3:s Nico, kom tillbaka BS3:s Nico!)
Humor
BS4 är roligaste BS hittills.
Konklusioner
Jag tyckte riktigt bra om BS4, det är nog det spel i serien jag tyckt mest om. Kanske att det första spelet fortfarande är det bästa, helgjutet och på sitt sätt formfulländat som det är, men i min värld åtminstone hamnar det senaste och nyaste Broken Sword på första plats, trots eller kanske tack vare alla sina fel. (Jag kommer strax till det.) Av reaktioner från äventyrsvärlden i stort verkar det som de flesta, datorproblem till trots, är relativt nöjda med BS4. Det klagas naturligtvis på nymodigheter som 3D och att bättre än första spelet kan det aldrig bli etc. Tongångar som känns igen även från andra titlar. Äventyrare i alla länder, förenen eder, och bilda ett nytt och äkta värdekonservativt parti!
OK, om nu spelets alla fel och brister blivit åtgärdade och fixade, hade det i så fall varit ett bättre eller kanske världens bästa spel? Jag är inte så säker på det, på något sätt utgår charmen hos spelet från just alla dess tillkortakommanden. De tar fokus från den nippriga grundhistorien och låter några av spelets episoder stå fram som de isolerade men utsökta delikatesser de är.
Patch
Det har publicerats en patch som uppgraderar spelet till version 1.1 och förhoppningsvis rättar till de problem jag skriver om inledningsvis.
|