I spelet är det de pinade själarna från de sedan länge döda patienterna som kan rädda din familj, och ditt förstånd.

Blackstones mentalsjukhus ska snart öppnas som museum för att visa de mentala sjukdomarnas historia och hur de botades (vilket var med riktigt obehagliga metoder). Några dagar innan premiären besöker den sista (och döda) sjukhusdirektören, Malcolm Metcalf, sin son Oliver för att berätta att han har kidnappat sitt barnbarn Josh. Innan natten är slut måste Oliver hitta sin son och göra upp med sin pappas ande.

Grafiken är bra. Den dystra stämningen i det gamla mentalsjukhuset kommer fram bra genom de nedtonade färgerna.

Rösterna är på engelska och kan ibland vara lite svåra att förstå. Det gjorde för mig att jag missade några ledtrådar, vilket såklart är ett minus.

Trots att alla i mentalsjukhuset är döda finns en relativt rik karaktärsflora med excentriska människor. Det kan kännas ödsligt, vilket i och för sig bidrar till den mättade stämningen, men jag föredrar att ha någon levande att interagera med.

Problemen är för det mesta inventariebaserade. Det finns ett antal tidsbegränsade problem, vilket jag anser vara ett minus. I dessa kan man dessutom dö så spara ofta!

Blackstone Chronicles spelas i ett förstapersonsperspektiv med peka klicka metoden. Inventariet och spara/ladda funktionerna är enkla och bra. Ett plus är att spelet är i två versioner, med olika prestandakrav.

Sammanfattningsvis är detta ett helt ok spel, men det känns som att något fattas. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Betyget blir över medel, med en reservation för de tidsbestämda problemen.

Diskutera recensionen på vårt forum