Presenterar härmed en kortrecension, skriven hela elva år efter release. Jepp, spelet utgavs alltså redan 1996, i slutfasen av den flodvåg av full motion video-spel som äcklade recensenter så till den milda grad. De var väl för läskiga, givetvis, för knattereportrar som vuxit upp i Nintendos trygga famn. Urban Runner fick dock sig en skopa extra avsky och visst kan man sympatisera med recensenterna till viss del, spelet är långt ifrån det bästa i genren, men i retrospektiv sker något intressant. Först lite om storyn.
Du gestaltar i detta spel en journalist som kastas in i en dödlig katt & råttalek med både polis och gangsters som vill ha ditt huvud på ett fat. Du är efterlyst för ett mord du inte begått och skummisarna vill åt dig för att du har en filmrulle du inte borde ha. Kasta in en femme fatale och vips, en skitstory. I sann FMV-anda gestaltas persongalleriet av ett gäng skådis-wannabees utan talang ens för porrbranchen.
Man skryter på baksidan om att det är den första ”riktigt” 100% interaktiva fullskärmsthrillern. Tja, fullskärm? Inte idag inte. Liten ruta i mitten på skärmen, tusan vad tiden går fort. 32 000 färger? Inte om man ska spela på XP, då tvingas man använda 256-färgsläget. 20 timmars anspänning? Då ska man vara en äventyrs-nybörjare med IQ under 70. Max fem timmar, ännu mindre om man använder jokersystemet som ger tips om man kört fast.
Så, varför instämmer jag inte helt och fullt i sågningarna? Visst, storyn är rent skrattretande usel. Så pass dålig att den är på kalkonnivå och därmed har sitt berättigande. Skådisarna gör vad dom kan med det ihåliga manuset, troligen, och resultatet är också en källa till muntration. År 1996, i konkurrens med bland annat Tex Murphy-serien, framstår detta spel som totalt underlägset. Men idag, i total avsaknad av denna spelgenre, känns det som att komma hem igen. Det är kul att spela. Skratta med, inte åt, skådisarna som troligen inte har dessa insatser på sitt CV. Som tidsdokument är detta spel ypperligt, så här såg det ofta ut och genren hade sina trogna fans. Jag var en av dom och ibland längtar jag tillbaks
Betyg 5
Tillverkare: Coktel / Sierra
Utgivningsår: 1996
Systemkrav:
Lägst Win 3.1 / W95
486 DX2 / 66
8 MB RAM
SVGA-grafikkort
CD-rom
20 MB hårddiskutrymme
Diskutera recensionen på vårt forum