I ”Toonstruck” tar du på dig rollen som Drew Blanc, en utarbetad animatör på den stora (och säkerligen onda) tecknad filmstudion ”Sam Schmaltz Inc.” Gissa vad? Du hatar ditt jobb. En gång var du en ung förhoppningsfull animatör med stora planer för dig och din egen karaktär Flux Wildly, en lilafärgad odåga som påminner lite vagt om Max i ”Sam & Max”. Dessvärre hör allt detta till det förgångna, de senaste tio åren har du tvingats att ha ansvaret för ”The Fluffy-Fluffy Bun-Bun Show” ett äckligt gulligt och politiskt korrekt barnprogram med så många rosa kaniner att vem som helst kan få kväljningar, men hör och häpna! En kväll när Drew som vanligt arbetar övertid hamnar han genom ett under (eller en olycka, tolka det hur ni vill) i en parallell dimension bebodd av hans egna skapelser. Den första av dessa som Drew möter är Flux Wildly. Flux tar Drew till den misstänkt snälle och omtänksamme kungen av Cutopia, hemland åt alla äckligt snälla och glada tecknade figurer. Kungen förklarar för Drew att riket har attackerats av den onde greve Nefarious. Nefarious har uppfunnit en apparat känd som ”The Malevolator”. Denna hemska uppfinning är utrustad med en stråle vilken har den olyckliga bieffekt att allt som träffas av den går från att vara snällt och söt, till elakt och fult.

Naturligtvis medför detta vissa problem för kungen som föreslår Drew ett avtal. Kungens ingenjör, en virrig fågel vid namn Bricabrac håller på att tillverka en ”Cutifier” vilken ska fungera som ett antivapen mot Nefarious’ ”illviljestråle” (fin översättning, va?). Problemet är bara att tolv komponenter fattas för att ”Cutifiern” ska bli färdig så Drew får i uppdrag att leta upp dessa och när han är färdig lovar kungen att hjälpa den utarbetade tecknaren hem.

Detta är upptakten på ett av de mest genomarbetade äventyrsspel i den humoristiska genren jag har installerat på min dator. ”Toonstruck” är nämligen otroligt underhållande och ligger inte ”LucasArts” spel långt efter när det gäller konsten att få spelaren att sent på kvällen säga till sig själv ”ska bara lösa ett pussel till, sedan går jag och lägger mig”. I alla fall blev det så för mig.

De puzzel som utmärker ”Toonstruck” bidrar i hög grad till spelets underhållningsvärde. De är nämligen väldigt varierande. Förutom de sedvanliga ”kombinera sakerna i inventariet med varandra” puzzlen kommer du även att få möjlighet att fly ur ett fängelse genom att skapa statisk elektricitet med hjälp av en matta, delta i en frågesportstävling och mycket mer. Ibland kräver spelet att du använder dina reflexer men dessa moment dyker inte upp särskilt ofta och är inte så svåra som man kan tro. Grafiken är också bra, det är fina tecknade bakgrunder som det ska vara i den här typen av äventyrsspel och karaktärerna ser sådär knasiga ut som man väntar sig att persongalleriet i ett spel som parodierar tecknad film bör se ut.

På tal om karaktärerna, ”Toonstruck”-universumet befolkas av diverse udda typer, här finns bland annat en ko och ett får vars främsta hobby involverar läder & piskor, en maktgalen robot samt en katt & hund som säljer "Misshandelsverktyg" i sin butik med flera. De skådespelare som ger liv åt varje karaktär är i allmänhet kompetenta om än inte av den klass vi är vana vid från ett visst annat företags spel i samma genre. Till exempel så är Dan Castellanatas Flux Wildly rätt irriterande, jag antar att detta är meningen men Flux röst gick mig verkligen på nerverna efter ett tag. Tur att han åtminstone är en användbar hjälpreda men mot giganter som Max och min namne Glottis står han sig slätt. Då är Christopher Lloyd och Tim Curry avsevärt bättre. Lloyd spelar med bravur Drew Blanc, den enda vettiga personen i en värld fylld av dårar (är det bara jag som får ”Alice i Underlandet” vibbar av det här spelet?) och Curry verkar ha riktigt kul som den onde Nefarious, (Gabriel Knight i all ära men att spela superskurk är vad den gode Tim gör bäst).

Jag nämnde tidigare att ”Toonstruck” inte fungerar så bra på nya datorer (för tusan, min gamla Windows 98 med 64 megabyte i ramminne är för snabb för Bursts magnum opus). Mitt råd till dig är alltså att ladda ner något som kan sakta ner ”Toonstruck”, själv valde jag ”CPU-killer” med vilken man kan ställa in hur mycket man vill sakta ner spelet. Annars så finns ju alltid ”Dosbox”.

Som jag nämnt tidigare är ”Toonstruck” trots vissa små tillkortakommanden ett bra spel som definitivt är värt att införskaffa om man skulle hitta det.

Diskutera recensionen på vårt forum