Hursomhelst: Möt en värld av trolleri, mystiska legender och äventyr! Och framför allt - möt Bobbin Threadbare. Denne blott sjuttonårige yngling, vars öde det är spelarens uppgift att dela, är inte vilken medlem av Vävargillet som helst. Nej nej. Att Bobbins födelse skulle få stora konsekvenser för framtiden tycks hela byn redan från början ha varit ense om, emellertid vill somliga nu påstå att han på grund av sin härkomst skulle utgöra en fara för sitt folk. Den dispyt som tidigt uppstår kring hur unge Threadbare bör behandlas leder, innan han själv fått ett ord med i laget, till att Bobbins samtliga gillefränder, konstigt nog kan man tycka, förvandlas till en flock svanar. Märkligt som sagt, men mycket kan tydligen hända när man är och pillar med ting, förbundna till THE LOOM. Denna magnifika pjäs, en vävstol av grandiosa proportioner, är ingenting mindre än en förtrollad vävare av ödet. In i dess gyllene trådar har spunnits magiska krafter; krafter som det givits Vävargillet att förvalta. Nu är det ju bara det, att sedan den svårförklarliga incidenten med svanarna, så består Vävargillet av… Bobbin Threadbare.

Nej, där finns visst en till. Mother Hetchel, som istället för en tjusig vit svan förvandlats till en svart liten svanunge, är också kvarlämnad och hon blir Bobbins vägvisare. Så, utrustad endast med en överbliven trollstav och Hetchels goda råd, skickas Bobbin iväg på ett odyséeliknande äventyr, för att finna svaren på sina frågor. Var tog alla svanarna vägen? Vad är det som håller på att hända med Vävstolen? Vem är han själv? Och hur hänger Lord Bishop Mandible; Transultimate Apostle of the Antisecular Conclave of Clerics, för att inte tala om Bobbins mamma, ihop med allt detta?

Historien i Loom klarar av att vara både tung och lättsam på samma gång, vilket för mig alltid framstår som något av ett konststycke när det lyckas. Den har ett storslaget och dramatiskt anslag, med alla profetior, förbannelser och förebådande trollkonster i övrigt, men är samtidigt liten och enkel i formatet. Dessutom innehåller den ju Bobbin Threadbare, som med sin blygsamma charm och humor håller allting i en finfin balans. Storyn bygger till vissa (små) delar på Tchaikovskys ”Svansjön” (som ju i sin tur tycks bygga på en mängd olika traditioner) och är i största allmänhet en mycket vacker och välskriven sak, full av originella idéer och vändningar.

Något annat i Loom som lånats från Tchaikovsky är musiken. Tchaikovsky goes blip-blop J, och alla vi som inte riktigt har kläm på den ryske gamle kompositören har här chansen att lära känna honom. Utan att ha hört något av originalstyckena vågar jag påstå att omarrangeringen till midi lyckats utmärkt bra. Från ledmusik ända ut till minsta lilla jingel håller musiken toppklass. Den är charmig, vacker och som gjuten till handlingen.

Musiken är förmodligen det mest avancerade inslaget i spelet. Enkelhet är annars den röda tråden i Loom.

Gränssnittet är genialiskt enkelt. Klicka en gång och du skickar Bobbin i riktning mot musmarkören. Håll musen över en hotspot och du får se en liten bild av tinget ifråga. Klicka en gång och du får en beskrivning, klicka två gånger och Bobbin ger en kommentar eller interagerar. Det är det hela. När det gäller interaktion i övrigt, så blir det ett fall för puzzelkapitlet, som följer alldeles strax.

Puzzelkapitlet. I Loom bär du bara på ett föremål - din trollstav. Med några få undantag, när Bobbin exempelvis råkar slarva bort den, så används trollstaven till varenda puzzel i spelet. Detta innebär naturligtvis att det ska läras in diverse trollformler. Räds dock icke; detta är en utmärkt fungerande och rolig idé och ett riktigt bra alternativ till klassiskt inventarie. Trollstaven fungerar som ett musikinstrument. Bobbin ”väver trådar” med den, vilket betyder att han spelar toner, som i olika kombinationer skapar så kallade ”drafts”; formler. Till en början saknar Bobbin många trådar på sin stav, men han lär sig använda fler ju längre spelet går. Själva problemlösningen går till så att Bobbin först i ett sammanhang får höra en en kombination toner i samband med att något intressant händer. Spelaren får sedan lägga tonerna (och händelsen) på minnet och lista ut i vilket senare sammanhang samma melodi kan passa in för att åstadkomma något. Principen är såtillvida snarlik den för klassiskt inventarie-puzzlande. Man plockar upp - man använder. Inlärningskurvan är kort och enda bekymret är att man tvingas anteckna lite för att minnas alla ”drafts”. Spelet har tre svårighetsgrader och personligen föredrar jag ”standard” framför ”expert”, eftersom den visar trådarnas namn på skärmen, namn som spelaren hur som helst behöver för att kunna anteckna. Mig veterligen är själva puzzlen desamma, oavsett svårighetsgrad. Spelets koncept ifråga om puzzel är på det hela taget ett roligt och uppfriskande alternativ; man kastar sin trollformel, man tittar på en liten glittrande animation och... kanske händer det något! Problemen är överlag mycket bra; smarta och logiska, om än definitivt i enklaste laget.

Enkelheten i Loom präglar även grafiken. Spelet är ju snart femton år gammalt, vilket förklarar en del, men i jämförelse med exempelvis Secret of Monkey Island så förstärks detta intryck. Färgerna är inte så många, ej heller effekterna, skuggorna eller detaljerna. Dock levererar bilderna mängder med atmosfär, vilket väger upp det mesta. (Observera också att jag spelade floppy-versionen av Loom, en något snyggare CD-variant finns också, från 1992. Den innehåller dessutom röster.) På tal om MI 1 så är det lätt att se att dessa två spel hör ihop, till exempel genom hur kameran går in i närbild i många dialoger. Jämför bilderna här intill av Cob, en figur som återfinns både i Loom och MI 1.

Kära Spelare. Letar du efter ett spel som ska hålla dig sysselsatt i veckor och pressa din intellektuella förmåga till sitt yttersta? Välj då inte Loom. Men söker du ett enkelt spel med en fantastisk historia, underbar musik och roliga puzzel - då kan jag just nu inte komma på vad som skulle kunna passa bättre. Spela Loom och kanske kommer du att komma till samma slutsats som jag: Att trolla är både lättare och roligare än det ser ut!

Tillverkare: LucasFilm Games
Utgivningsår: 1990



Diskutera recensionen på vårt forum