| Gabriel Knight III: Blood of the Sacred Blood of the Damned |
||||||||
| Recenserat av Blitzstorm, mars 2003 | ||||||||
| Betyg 8 | ||||||||
| Det här är tredje gången Gabriel Knight ger sig ut för att bekämpa ondskan med sin Schattenjägerdolk, medaljong och sydstatsdialekt.
I de två tidigare äventyren så var det voodookulter och varulvar som härjade och, som den något blodiga titeln ger ledtrådar på, så är det dags för vampyrerna att åka på pisk den här gången. Gabriel och hans assistent Grace Nakimura har fått i uppdrag att beskydda prins James son. Låter väl inte så ockult eller? Jodå, den familjen har nämligen fått nattliga besök i ett par århundraden av vad som verkar vara vampyrer. För att skynda på det hela så misslyckas Gabriel kopiöst med att beskydda lillprinsen, men är ändå tillräckligt hurtig för att förfölja kidnapparna till en liten fransk byhåla vid namn Rennes-le-Chateau. Där får han däremot en på skallen och tappar bort de elaka gubbarna. Gabriel tar in på ett hotell som även besöks av ett gäng skattjagande turister (intrigen tätnar). Rennes-le-Chateau är nämligen en ort fylld med historier och mystik, allt från tempelriddare till Jesus och vampyrer. Så, endast beväpnad med sin assistent Grace och sin bonniga dialekt så ska nu Gabriel ännu en gång knäcka en ondskefull tankenöt och sparka lite monsterarsle. Grafiken gjorde mig stundtals irriterad. Som bekant så är jag inget fan av 3D, och här är det 3D hela vägen. Dock är detta ett av undantagen då denna sorts grafik funkar här, plus att armar och ben inte gör störtdykningar rakt in i bakgrunden. Om det bara inte vore så att allas huvuden ser påklistrade ut (Gabriels skalle ser ut att vara på väg att trilla av ett antal gånger). Men den allt för välkända stelheten ser man inte så mycket av i GK3, tack och lov. En av de mer imponerande sakerna i spelet är ljudet. Det här är ett spel som ska spelas i ett mörkt rum, ensam och helst med hörlurar. Ljud effekterna fick en skräckfilmskadad gök som mig att hoppa till ett par gånger i stolen, vilket är ett stort plus i kanten. Rösterna är nog en sådan där hata eller älska grej. Många har sagt hur mycket dom avskyr Tim Curry's insats som Gabriel, men jag kan faktiskt inte klaga. Han är ju trots allt sydstatare, dom har ju en tendens att låta gnälliga. De övriga rösterna klarar sig också tämligen bra. Den som de har prickat in klockrent enligt min åsikt är Jean (snubben i receptionen), han låter tillräckligt fjollig för att vara trovärdig *hehe* Styrningen är ännu en av sakerna jag blev imponerad av. Om det finns nåt i 3D spel som kan bli ett problem så är det just rörelsefriheten. Denna frihet brukar ibland leda till oändligt långa promenader bara för att komma från punkt A till punkt B. Och det är ännu värre när huvudpersonen verkar vara helt oförmögen att springa. Här däremot så kan man dra iväg kameran till det ställe man vill och med ett enkelt mus klick så kommer Gabriel eller Grace dit på en grisblink. När du ska göra något (prata, titta, äta o.s.v.) så är det bara att klicka en gång så dyker det upp en meny. Funkar fint som snus. Pussel & Problem finns det gott om. Det finns de vanliga "kombinera det med det för att få/göra det", och så har vi dessa "gör ditt och datt fort annars så funkar det inte" problemen. De sistnämnda är faktiskt inte så farliga i GK3 då man inte dörom man gör fel, man blir på sin höjd bara frustrerad. Det som däremot gjorde mig i princip förbannad var actionsekvenserna, varav en del var så löjligt svåra (tänk på att jag nästan aldrig lirar action är därmed inte är så snabb av mig i fingrarna). Dessa bitar förstörde det hela för mig en smula vilket ledde till att jag gav upp GK totalt under en period och lirade annat. Annat som jag dock tyckte var lite småkul var att de flesta av de andra människorna man ska snacka med i spelet hade för vana att traska iväg och sällan befann sig på samma ställe. Då fick man vara så god och flamsa runt kors och tvärs och leta efter personerna i fråga. En del kan kanske tycka att det är lite irriterande, men jag tyckte att det gav lite mer realism i det hela. Då ska vi sammanfatta det hela då, Det här var då inte lätt. Faktum är att detta var ett av de svårare spelen jag har råkat ut för. Ibland hade jag inte en aning om vad jag skulle ta mig till och snubblade över svaret av en ren slump. Och actionsekvenserna drar ner helhetsintrycket ganska grovt. Nu låter det kanske som om jag ska ge GK3 dåligt betyg. Icke! Trots redan nämnda brister så var det värt pengarna. Storyn är bra, vilket man inte kunde tvivla på, grafiken var tillräckligt bra för att inte få mig att kräkas, styrningen är en fröjd och atmosfären klockren. Jag ger Gabriel Knight III 8 av 10. Hade det inte varit för de irriterande action bitarna och hade folks huvudet inte sett påklistrade ut så hade jag nog satt full pott på det hela. |
||||||||
| Betyg 8
Tillverkare: Sierra Studios Systemkrav: |
||||||||