En gång för tämligen länge sedan befann jag mig i mina yngre tonår. Då spelade man Defender på lokala fiket och flinade åt kroppsbyggarna vid bordet brevid när någon spelade IQ med Magnus Uggla på jukeboxen. När fiket stängt gick jag hem och struntade i läxor och andra dumheter för att ägna en stund åt min dåtida favoritlitteratur, pusseldeckare. Givetvis Agatha Christie men eftersom jag var med i en bokklubb inriktad på genren även en hel del andra författare, exempelvis John Dickson Carr och Pierre Magnan. Det känns som en livstid sedan jag sist ägnade tid åt denna speciella typ av hjärngympa, den enda författare jag läser nu som eventuellt kan liknas vid pusseldeckare är Kinky Friedman med sin härliga humor. Därför var det med ett litet skutt av glädje, tämligen litet på grund av ålder, jag hittade Cluedo Chronicles: Fatal Illusion. Undertexten säger ”Mystery Series: Episode One”, vad jag förstår var det endast denna del som kom ut men man kanske kan hoppas på en fortsättning.

Allt inleds med en liten introfilm som faktiskt har en hel del med historien att göra men det begriper man först mot slutet, som sig bör. När du kickar igång själva spelet befinner du dig på Rhen, åkandes yacht, tillsammans med en utvald grupp människor inbjudna av den excentriske och självklart stormrike Ian Masque. Alla hoppas tjäna en slant, på ett eller annat vis. Det är nyårsafton år 1938 och allt känns bara så Agatha Christie.

Låt mig genast slå fast att jag gillar det här spelet, skarpt. Detta trots att det inte riktigt uppfyller reglerna för en äkta pusseldeckare. Spelet börjar som sagt på en båt där man färdas mellan de olika medresenärerna via ett Myst-gränssnitt, alltså ingen fri utforskning av miljöerna utan klicka åt ett håll så glider du fram till nästa hållplats. Första kapitlet verkligen smeker en in i historien där man joddlar runt och frågar medresenärerna om ditten och datten. Och vips, där dog värden. Nu skall här pusseldeckas. Gåtorna och problemen i första delen är av den simplare sorten men man eggas vidare enbart av nyfikenhet och det står inte på förrän man kommer fram till nästa destination, bergbanan upp till Masques herrgård.

Ett litet pussel senare, man måste få igång bergbanan, befinner man sig i herrgården där själva huvuddelen av spelet utspelar sig och nu börjar det bli riktigt jäkla roligt. Alla gäster har tilldelats en gåta och då de verkar oförmögna att tänka själva är det upp till DIG att lösa dessa och det är med svultna grå celler man ger sig in i matchen. Vissa problem är lite knepigare än andra men ingen känns omöjlig och det är nu som spelets dragningskraft är som störst. Det är tammetusan omöjligt att stänga av, man måste bara se slutet.

På minuskontot hamnar spelets livslängd, det tar nog inte mer än 3-4 timmar innan man triumferar och återspelningsvärdet är närmast noll. Kanske om man väntar ett år så man hinner glömma bort gåtorna. Vidare kan man ha synpunkter på storyn som har en hel del logiska luckor men inte värre än att man sväljer dom eftersom spelet smakar så gott ändå. Storyn i sig är mycket enklare att följa än exempelvis Sherlock Holmes och hans silverörhängen där man villades bort inom ett par minuter. Att upplägget följer det klassiska pusseldeckarsnittet ska man ta med en hel skopa salt, detta är en snitslad bana där allting utvecklas i takt med att man löser gåtor och problem. Alltså inget större behov av att föra anteckningar. Tekniskt sett rekommenderar jag en installation av de tillgängliga patcherna, annars kan spelet kapsejsa precis när som helst. Jag rekommenderar också att ni kör i lägre kompatibilitetsläge om ni har Windows XP. Till det ska läggas att när jag installerade spelet på nya fina datorn med 19-tums plattskärm så föll en del av menyn i underkanten bort, troligen på grund av hög upplösning, så det kan behöva donas lite med inställningarna innan allt flyter som tänkt. Spelet kommer på 3 CD-skivor med en begränsad disc-swapping som följd, inte speciellt störande dock.

Nåväl, för att knyta ihop säcken så är det med varmt hjärta jag rekommenderar detta spel till alla som känner sig nyfikna och gillar lite logisk hjärnmangling. Jag fann det omöjligt att sluta spela, något som sällan inträffar, och som lättsam söndagsunderhållning är det närmast oslagbart.

Tillverkare: EAI / Infogrames
Utgivningsår: 2001

Systemkrav:
Lägst W95
P166 MHz
32 MB RAM
4 MB video
8 X CD-rom
80 MB hårddisk

Diskutera recensionen på vårt forum